Sälen och Stockholm

...here we come!

I kväll åker Magnus med grabbarna till Sälen. Att snacks- och spritkassen är större än övriga packningen oroar mig ingenting :-). Han är väl värd att komma bort och slippa ansvaret för sina tjejer här hemma.

Stockholm blir det för tjejernas del och det ska bli kul att äntligen få se E & O´s boning och få umgås med dom lite.

Och Minus får sällskap av farbror Mats så hon kommer oxå vara mer än nöjd.

Min resa!

Att ha en feberyrig dotter bredvid sig om natten, ger inte många timmars sömn, utan istället en hel del tid att tänka. I natt fastnade tankarna kring min vikt, operationen och allt kring detta.

Två år är det sedan resan började på allvar. Jag fick min läkare på vårdcentralen att skicka remiss om operation. Då hade jag redan funderat kring detta ganska lång tid, för och emot. Men tillslut fanns inget annat alternativ. Jag vill leva länge och inte bara leva utan ha ett bra liv. Och alla mina extra kilo satt på någotvis i vägen för det. Min värk i kroppen, tröttheten, stressen. Jag visste någonstans att vikten var en bidragande orsak till detta.

När beslutet väl var taget så blev väntan lååång. Som tur var så hade jag vänner och familj som stöttade mig och hejade fram mig. Något jag är dem oändligt tacksam för. Det är i kristider man märker vilka man kan lita på :-).

Jag var helt inställd på att göra operationen i Örebro. Här visste jag att bra kompetens fanns. Men så kom jag i kontakt med andra som var opererade i Stockholm och jag beslutade mig för att söka mig dit. Detta förkortade nog min väntetid med 6-12 månader.

Jag är så stolt över mig själv att jag tog detta beslut. Det var ett egoistiskt beslut, något som gjorde det svårare. För mig är det forfarande skamlikt att göra något för min egen skull. Men i nästa andetag tänker jag att jag gör det också för Magnus och Idas skull. För av någon konstig anledning är jag viktig för dom och de vill ha mig i sitt liv, länge...

Jag är otroligt tacksam för att allt gått så bra. Att jag skulle få sätta livet till vid operationen var jag aldrig rädd för. Det är hemskt, men att dö blir nästan en enkel utväg när man mår som sämst. Dessutom visste jag att jag inte skulle leva om jag tillät mig vara så överviktig länge till. Jag led av sjuklig fetma, som faktiskt är en sjukdom! Och som när den varlit långvarig är nästintill omöjlig att behandla på egen hand.

Dessa månader efter operationen har inte alltid varit lätta, men jag har inte ångrat mig en sekund! Att dumpa, må lite illa, svettas osv. är inget mot allt det positiva jag får uppleva. Jag har också upplevt en enorm förståelse från min omgivning när jag mått dåligt! Nästan varje dag upptäcker jag nya saker jag kan göra eller saker jag missat som jag aldrig tänkte på när jag väl var som störst.

Jag är så otroligt lycklig och tacksam för den här resan. Jag har lärt mig så mycket, om mig själv och om min omgivning. Vad som är viktigt här i livet. Och det är underbart!

Lång natts färd mot dag

...Febrig Ida, med värk och rastlöshet i kroppen. Svårt att få henne att sova. Mellan 01 och 05 var det ett evigt tjat om att vi skulle gå upp. Vid 05 fick hon alvedon igen, somnade nästan direkt och sov till 09... Nu ligger hon i soffan. Väl omstoppad i pyjamas, mysstrumpor, favoritfilten och med Minus bredvid sig. De tittar på Playhouse disney och verkar ha det riktigt gott!

Julsaker!

Julsakerna är nu nedplockade från vinden. Ett steg mot att få plocka upp dem! Ska ta och gå igenom lite nu när jag ändå får vara hemma ett par dagar. Kanske smyger jag upp någon extra ljusstake någonstans redan innan första advent. Det gör väl inget?


Jul, jul , strålande jul!

Svininfluensa

Ida blev dålig i går, fick feber och har varit allmänt hängig. Frågan är om det är svininfluensan? Hur som helst så känner vi ingen oro. Hon är som vanligt när hon får feber och förkylning. Det blir till att vabba i morgon för min del.

Goda vänner!

I helgen har vi haft vänner på besök. Det är så underbart med människor som man inte hinner träffa så ofta, men när de väl kommer är de som "barn i huset". Vi har ätit gott, druckit gott och bara tagit det lugnt och pratat, pratat och pratat. Gubbarna mest om sport i alla dess former och vi tjejer om relationer, vänner och barn. Åaret har ett spännande år framför sig och det känns spännande att följa deras resa.

Minus

Jag har aldrig trott att jag skulle kunna vara så glad för en katt. Men Minus är verkligen underbar. Just nu följer hon tangenterna och pilen på skärmen. Hon är en riktgit buskatt men oxå en riktig myskatt. Hon spinner så fort hon kommer i närheten av oss... I helgen lyckades hon dra ut sladden till bredbandet och vänner sa att det inte gick att ringa hit, vem som var boven i det dramat blev vi snart varse :-).

Vad händer det för roligt i dag?

... det var Idas fråga i morses. Jag har kommit underfund med att Ida är bortskämd med att vi gör kul saker hela tiden, även i vardagen försöker vi hitta på små äventyr. Och detta gör att hon allt mer förväntar sig att bli road varje dag! Fast i dag hände inget roligt, enligt henne. Bara jobb och dagis.

Jag ska träna i kväll och det ser jag fram emot, det blir roligt. Aspholmens Wellnesscenter är verkligen ett suveränt träningsställe! http://www.prime-time.se/ Där är människor i alla former, åldrar och storlekar och de som jobbar där fattar liksomm grejen :-). Jag har lyckats värva Magnus och Johanna, nu är det bara Micke vi ska bearbeta :-D!

Ketchupeffekten

Min blogg är som heinz ketchup... först kommer inget, sen kommer inget, sen kommer det massor :-)!

1 kg kvar

...sen har jag gått ner 30 kg, nu har jag gått ner ungefär hälften av det jag ser som min målvikt. Men det är ju ändå bara siffror...att må bra är viktigast! Och trots virus, yrsel, magsmärtor osv som förfölljt mig under hösten, så mår jag bättre än på MYCKET länge. Livet leker :-)

Akuten

Natten till tisdagen tillbringade jag på akuten. Jag vaknade med svåra magsmärtor, låg vaken i ett par timmar innan jag blev så orolig att jag väckte stackars Magnus och ringde sjukvårds rådgivningen. De tyckte absolut jag skulle åka in för att ha sånna smärtor var inte ok... Sagt och gjort, sjuktransport till akuten Blev mycket väl omhändertagen, snabbt gick det oxå...till att börja med. Prover, blodtrycket var HÖGT, ingen feber... Misstänkt tarmvred eller att tarmen var på villovägar på något vis eller gallsten. Datatomografi av magen... visade inte så mycket men man tror fortfarande på gallsten som är en vanlig åkomma efter gastric bypassen.

Vid det här taget hade smärtan släppt. Jag sa till doktorn att det är ju pinsamt att jag rusar till akuten när smärtan försvann efter några timmar. Men han var så snäll och lugnande och sa att så är det med båda dessa åkommor. Att smärtan kan komma och gå. Så jag hade gjort helt rätt som åkte in. Tarmvred kan ju vara livsfarligt om man inte får hjälp i tid och de var beredda på operation.

Efter detta sa de att de skulle göra ultraljud men om jag ville fick jag åka hem så skickade de en kallelse, eller så fick jag gärna stanna kvar... Jag slängde på mig jackan och sprang nästan ut därifrån. Jag ville hem! Men jag fick vända efter en stund eftersom jag glömt att de behövde plocka bort nålen i armen :-).

Nu är jag iaf hemma, sov bort det mesta av gårdagen. Nu är jag på väg till jobbet. Smärtan i magen är borta och kommer förhoppningsvis aldrig tillbaka...Denna dagen ett liv :-)

Vuxenpoäng

I går samlade vi vuxenpoäng och var på föräldrarmöte. Nästan 2 timmar tog det, pust! Intressant att få prata lite med de andra föräldrarna. Sen har vi mycket funderingar kring förskolan eftersom det varit så otroligt rörigt i starten. Vilket inte beror på personalen i sig utan på att 3 av 4 personal byttes ut i början på hösten. dessutom byttes det personal på en tjänst två gånger. Förstår ni hur jag menar, jag är ert nya svensk läraret :-)

Dessutom har vi funderat över detta med specialpedagog. På Idas förra dagis stog det information om henne redan i hallen och det var så tydligt att hon var en del i verksamheten. Eftersom det är en hel del bråk i Idas grupp och speciellt en liten kille som utmärker sig så har vi funderat på vilket stöd som finns. Nu visade det sig att pedagogen varit där mycket och har bra koll på gruppen. Så det var ju skönt!

Tyvärr var den personalen som vi känner minst, och som är Idas kontaktperson inte med, för hon var sjuk. Det hade varit väldigt bra att få lite mer koll på henne för jag känner mig inte helt bekväm med henne. Men vi ska ju ha utvecklingssamtla snart, egentligen i dag, men hon är ju sjuk...

Måndag

En intervju avklarad. Kändes bra... får kanske besked redan i morgon. Nåja, den som lever får se!

Längtar till helgen då vi ska ha fixardag här på lördagen. Först i området, sen hemma hos oss!

I morgon väntar träning och bodyscanning!