torsdag 29 januari 2009

I natt jag drömde...

Drömde att jag bodde på ett internat. Känslan var det samma som när jag bodde i Viskafors, men detta internat hade stora, vackra rum och ett enormt kök, som var vitt och fint. Jag var uppe på natten och smög omkring, det var någon av de sista dagarna och jag skulle snart packa ihop mitt liv jag hade haft där. Tänkte att detta stället är ju perfekt om man är hemlös. Många skrymslen och vrår att få värme och lite vila (läser just nu Hemlös, med egna ord). Min vän Kikki bodde också där (fast så var det inte i verkligheten. Då var det Kicki som bodde där). Jag packade ihop mina saker och bland dem fanns massor av utklädningskläder, peruker, masker, kläder m.m. Sen drömde jag att jag åkte med Kicki i bilen och hon skulle tanka den, men pressade hela tiden "jag kan åka 1 mil till osv.", Jag blev superstressad och skrek, TANKA!
Så kom min syster Eva från macken och skulle sätta sig i bilen. Hon hade köpt en present till någon. En lampa med furufot och glaskupa, typ 1 meter hög, skitful!

Ja, så kan tankarna gå en natt i min säng. Jag kommer ofta ihåg mina drömmar precis när jag vaknar men glömmer dem fort. Så i dag bestämde jag mig för att skriva ner dom!

Ha en bra dag!

1 kommentar:

  1. Tänk vad man kan få ihop det i drömmar men det är härligt:) Ha en toppendag du med o sköt om dig ordentligt, vi hörs o hoppas msn funkar bättre en annan dag:)
    Kram Åsa

    SvaraRadera

Vägen mot målet

No man is an island

"All mankind is of one author, and is one volume; when one man dies, one chapter is not torn out of the book, but translated into a better language; and every chapter must be so translated...As therefore the bell that rings to a sermon, calls not upon the preacher only, but upon the congregation to come: so this bell calls us all: but how much more me, who am brought so near the door by this sickness....No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee."

John Donne (1572-1631).