Ida har hamnat i en trotsålder utan dess like. Känns som hon är en tonåring med pms! Varje dag på dagis är det konflikter. I går slogs hon med R, sen skyller hon i från sig. Fy vad jag hatar det. Lille Skutt är en uppviglare till dessa konflikter och har fått stanna hemma från dagis i dag. Han får ligga och skämmas under madrassen :-). På dagis säger de att hon är en bestämd donna (no way?!) och att det sätter henne i dessa konflikter. Varje sak ska testas, varje ord ifrågasättas. Ida är alltid störst, bäst, snabbas osv.
Vad ska en less och trött mamma göra?
Tänker på min lillastorasyster som enligt ryktena var en besvärlig tonåring. Själv var jag en ängel :-). Har min Ida fått dessa fasoner från henne? Undrar om Ida kan flytta till Åsa när hon är 16 år :-D (eller 4 år)?
Som tur är kommer det så underbara kommentarer från Ida som gör att man snabbt glömmer konflikterna. På väg till dagis i dag:
- Mamma, du är ju jättebra.
- Eh, jaha, varför då?
- För du kan köra bil, det kan inte killar...
Hon är så välkommen så men hon blir nog inte lika besvärlig som jag:) Du får se det som utveckling, ett steg i frigörelsen även om det känns konstigt o inse att den börjar redan i så ung ålder men det gör den faktiskt:)
SvaraRaderaKram Åsa