tisdag 30 juni 2009

Gräsänka

Gräsänka är jag i dag tills i morgon, resten av familjen har åkt i väg till Ervalla för sol och bad. 23 grader i vattnet hade dom där. Härligt!

Själv är jag hemma och är ganska rastlös. Funderar på om jag ska ta mig en biltur, köpa lite kläder till min huvudman och sen åka en sväng till honom. Kan ju ta med mig mitt kl. 14 mål på vägen. Samtidigt är jag lite skakig i dag så vågar jag köra bil?.... hm, får se.

Mycket av tiden nu handlar om maten. Varannan timme ska jag få i mig något. Helst med lite substans vid lunch och middag. Jag har ingen matlust, försöker få i mig lite nyponsoppa och fruktjuicer. Det som är konstigt är att suget verkar ha försvunnit, eller åtminstone trappats ner ENORMT mycket. Vi var och handlade i går kväll och jag reflekterade inte över att äta/köpa godis eller liknande förrän jag kom hem. Helt otroligt och väldigt olikt mig. Jag testar mig fram med vad jag kan äta/dricka. Börjar känna skilnad på ont i magen av för mycket dricka och ont i magen pga. gaser. Tänker hela tiden att så länge jag mår hyfsat bra så får jag nog i mig det jag ska. Äter ju ett gäng med vitaminer varje dag och det gör sitt till för att man ska fungera. Vad gäller kilorna så tänker jag inte så mycket på det. Väger mig iofs varje dag, mest för att få en bekräftelse på det man gör. Annars är välmåendet det viktigaste inte siffran på vågen. Fast ca 8 kilo har jag förlorat de senaste två veckorna och det är ju bra.

"Om man står med en fot i det förgångna och en fot i framtiden pissar man på nuet"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vägen mot målet

No man is an island

"All mankind is of one author, and is one volume; when one man dies, one chapter is not torn out of the book, but translated into a better language; and every chapter must be so translated...As therefore the bell that rings to a sermon, calls not upon the preacher only, but upon the congregation to come: so this bell calls us all: but how much more me, who am brought so near the door by this sickness....No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee."

John Donne (1572-1631).