Det var summan av vår gårdag. Kolmården stog på programmet efter att vår kära dotter har längtat hela våren till semestern då hon skulle åka till kolmården och träffa Bamse. Detta var något hon själv kommit på och vi hade nog inte valt det i år om inte önskan varit så stor från Ida. Nåväl, det var fler än vi som hade kolmården på programmet. Det var kö till parkeringen, kö till biljetterna, kö till ingången, kö att se djuren osv. Men vi var otroligt ostressade och traskade först upp till Bamse. Ögonen glittrade på Ida och det var verkligen jättekul att se.
Promenaden gick sen vidare mot Marine world där delfiner och sälar lockade. I övrigt var Ida måttligt förtjust av att titta på djuren.
Jag: "titta Ida en noshörning" (med min mest dramatiska röst)
Ida: "jaja nu har jag sett den (efter ett kort ögonkast) kan vi gå vidare?"
Delfinshowen var fin och Ida var förtjust. Sen skulle vi vidare till sälarna, men det var knökat med folk så vi gick vidare till delfinernas hus och åt lite glass medan de busade i vattnet. Vidare såg vi apor som fläkte ut sig, och elefanter som gäspade.
På vägen ut från kolmården, i den lååånga backen ner så satte vi oss och tog ytterligare ett av dagens 4 mellanmål. Rätt som det är hör vi någon skrika hysteriskt "Stoppa vagnen". Jag ser något i ögonvrån och Magnus, min hjälte, slänger sig fram och stoppar en skenande sulky med en liten tjej i som är centimeter från att krocka med en stor reklamskylt. Vilken reaktionsförmåga! Pappan, som tappat vagnen, var helt darrig och tackade Magnus upprepade gånger. Vi var bara glada att det gick så bra. Magnus och jag var allt lite skärrade efteråt vi oxå...
onsdag 15 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
No man is an island
"All mankind is of one author, and is one volume; when one man dies, one chapter is not torn out of the book, but translated into a better language; and every chapter must be so translated...As therefore the bell that rings to a sermon, calls not upon the preacher only, but upon the congregation to come: so this bell calls us all: but how much more me, who am brought so near the door by this sickness....No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee."
John Donne (1572-1631).
John Donne (1572-1631).
Ja, det där med noshörningarna var bäst. Snacka om att ha sett sig mätt på alla djuren men egentligen var det ju bara bamse som räknades :)
SvaraRadera