Det börjar bli riktigt deprimerande den här JÄVLA yrseln. Gick och lämnande Ida på dagis i dag och promenerade genom skogen hem och tom alla träden i skogen blev för mycket och nu känner jag mig ursnurrig! Jag klarar ingenting, det blir inte bättre och jag blir så frustrerad!
I morgon ska vi ha gäster. Något jag sett fram emot länge nu, men att må så här när man ska få hem folk känns lite stressande. Det kommer helt klart bli snurrigt med 8 vuxna och 7 barn! Hur ska jag kunna vara en bra värdinna om jag bara är yr? risken är ju att jag kommer behöva lägga mig vid 8, som jag gjort flera kvällar dena veckan när yrseln varit som jobbigast. Men jag vill ju ändå inte ställa in. Ser ju fram emot att umgås med våra kära vänner! Suck! Kanske vänder allt och blir bättre tills i morgon?!Håll tummarna!
fredag 25 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
No man is an island
"All mankind is of one author, and is one volume; when one man dies, one chapter is not torn out of the book, but translated into a better language; and every chapter must be so translated...As therefore the bell that rings to a sermon, calls not upon the preacher only, but upon the congregation to come: so this bell calls us all: but how much more me, who am brought so near the door by this sickness....No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee."
John Donne (1572-1631).
John Donne (1572-1631).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar