Just nu är det inget kul att gå till jobbet. Det här med att inte veta om/när jag ska sluta börjar tära på mig. Och ju mer jag tänker på allt desto med förbannad blir jag!
För två månader sedan hade vi arbetsplatsträff. Då pratade vi om omorganisationen och om att tre tjänster skulle bort. En var redan klar enligt chefen. En tjej i den andra gruppen som är mammaledig och inte har jobbat mer än ett par år, ganska självklar. Den andra att sluta skulle bli en av mina kolleger. En behandligsassistent skulle sluta och vi har bara två, att då räkna ut vem som ska sluta är ju inte svårt, den som har kortast tid. Sen kommer vi till den tredje tjänsten. Ja, den som har kortast tid i grupperna får sluta, men chefen vill inte säga vem det är. Jag frågar och står på mig! - Ja, men har du en lista, vet du vem som är längst ner, med kortast arbetstid. Ja, jag har listan och som det ser ut nu står du längst ner, men mycket kan hända så inget är klar så vi får se osv.... Vad har hänt efter detta mötet och den här informationen i HELA gruppen. Jo, jag får inga nya klienter, jag får höra från alla håll och kanter att det är synd att jag ska sluta bla. bla. bla.... Men nu börjar jag bli irriterad. Vad vet andra som inte jag vet? Ska jag sluta? Ska man iaf inte få en personlig information om det?
Att sättas på undantag är INGEN kul känsla. När jag har försökt prata med min närmsta chef om detta är det enda jag får höra "vi vet inget och detta är jobbigt för fler än dig och vi vet aldrig vad som händer om två år" Que!? Detta har gjort att jag känt att jag, som vanligt, reagerar för starkt, är för känslig och svag. Så jag har försökt efter bästa förmåga att hålla huvudet högt, söka lite nya jobb och hålla modet uppe framför allt inför mina klienter. Men i går vad jag så ledsen här på morgonen att jag bröt ihop och bara grät. Som tur är är min sambo hemma som kunde trösta.
Och samma känsla som när jag gick in i väggen för 1½ år sedan börjar komma...jag klarar inte av att gå till jobbet. Jag mår fysiskt och psykiskt dåligt av att vara där. Så i går så var jag på ett par hembesök och jobbade sen ifrån bilen med mobilen. Men i dag ska jag ta mig till kontoret. Får inte bli skrämd därifrån. Fan, jag tänker inte förlora pengar och gå ner mig för att mina chefer inte visar mig någon som helst respekt. Nä, fy fan heller!!!!
Rätt inställning tycker jag. Gå dit o gör det du ska o håll ögonen öppna för det kan ju dyka upp ett ledigt jobb någonstans som du känner att du vill söka. Kan kanske inte skada i vilket fall som helst menar jag. Men jag förstår din frustation över att inte få besked. Ha en jättemysig helg nu o sköt om er ordentligt hela familjen.
SvaraRaderaKram på er!/Åsa