lördag 6 februari 2010

Suck!

Det känns allt lite motigt just nu. Skulle behöva lite skjuts i livet...

Det går ganska bra på nya jobbet. Har fått förfrågan från chefen att ansvara för viss utbildning i verksamheten, inte bara i vår lilla grupp utan ev. för hela "benet". Vi får se vad det blir med det längre fram! I maj åker jag till Östersund för att prata om rapporten jag var med och gjorde under förra året. Underbart att den är omtyckt!

Nu när det ändå löst sig med mitt jobb ska naturligtvis M jobb börja krångla. De får inte ha kvar sina arbetstider vilket gör att I kommer få vara på dagis två timmar längre varje dag om vi inte går ner i tid. Hade jag vetat detta innan jul hade jag allvarligt övervägt det andra jobbet istället där jag skulle jobbat helger och kvällar. Men nu visste jag inte det. Och utrymmet för en av oss att gå ner till 75% finns inte! Inte ens om M går ner som tjänar minst... Och jag vill inte ha I på dagis 9-10 timmar varje dag. Vi har inget nätverk i stan som kan hjälpa oss och det är frustrerande just nu!

I helgen skulle vi åkt till Stockholm. M och jag skulle få några timmar för oss själva i dag. Något vi verkligen behövt för att prata igenom allt. Men naturligtvis blir jag sjuk och nu även Magnus. Så det blev inget med den minisemester vi så väl behövde. I stället sitter vi här hemma, sjuka och irriterade, med en besviken och frustrerad Ida som inget hellre ville än att leka med sin bästis Olof!

Men vi löser det här oxå. Vi har fixat andra motgångar och gått stärkta ur det! Efter snö kommer vår, eller vad man nu säger...

2 kommentarer:

  1. Det är så sant maria, efter snö kommer sol:) Du ska se att allt ordnar sig, det har det ju gjort hitentills eller hur?. Är det klubbat o klart hur det blir på M:s jobb?..O vilka tider blir det i så fall, kanske räcker det o gå ner i tid varannan vecka?...Jag hoppas att ni hittar en lösning o att ni kryar på er snabbt så ni kan åka till stockholm o världens bästa olof en helg snart:)
    Kram på dig o sköt om dig nu

    SvaraRadera
  2. Usch vad träligt, det löser sig säkert på något sätt.
    Tänker på er.
    Kram Karin

    SvaraRadera

Vägen mot målet

No man is an island

"All mankind is of one author, and is one volume; when one man dies, one chapter is not torn out of the book, but translated into a better language; and every chapter must be so translated...As therefore the bell that rings to a sermon, calls not upon the preacher only, but upon the congregation to come: so this bell calls us all: but how much more me, who am brought so near the door by this sickness....No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee."

John Donne (1572-1631).