Jag tror jag har henne, världens bästa syster. Hon som skulle vinna nobelpris i systerskap (om det fanns). Egentligen har jag tre som är underbara, var och en på sitt sätt. Men just nu är fokus på min äldsta syster, Eva. Hon har varit här några dagar och hjälpt oss lite med vår vilda till dotter och med lite packning. Hon är guld värd. Speciellt hon och min yngsta syster är det "go" i. När saker ska göras så HÄNDER det faktiskt saker. Min mellansyster och jag behöver nog ha lite mer pushning för att saker ska hända. Iaf privat. På jobbet är vi dock duracellkaniner alla fyra :-). Jag saknar dom alla tre väldigt ofta. De är mina bästa vänner och mina största supportrar. De ställer upp mangrant när vi ska flytta och för det är jag så tacksam. Jag ser fram emot i december då vi ska få umgås alla fyra en hel vecka. Jag älskar att prata med dem. De är så kloka och förstående. Mina systrars hjärtan är enorma och de har förmågan att få alla att gilla dom. Många tycker det är konstigt att fd pojkvänner kommer och firar jul med oss, eller skickar blommor till vår mamma osv. Men sån är vår familj. Alla är välkomna, ingen ska behöva vara ensam. Jag är så stolta över dem allihop. Mina fantastiska systrar, min goa mamma, min kämpe till pappa, min roliga och ambitiösa systerson och min duktiga och goa systerdotter. Jag älskar dem allihop!
I dag lyckades jag låsa ute min syster och vår dotter. Jag hade en djävulsk huvudvärk och gick in och la mig och min syster stannade ute med Ida. Av vana låste jag dörren när jag gick in. Och med öronproppar och komavarning så vaknade jag inte, trots att de både ringde, knackade och bankade på dörren och ringde i telefon. De fick ta bilen och åka till min sambos jobb och hämta nyckel! Som tur är har min syster köpt en barnstol till sin bil så Ida kan åka med. Fy vad taskigt av mig. Jag hade varit skogstokig om jag var Eva, men hon var ganska lugn, trots allt :-D
torsdag 10 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
No man is an island
"All mankind is of one author, and is one volume; when one man dies, one chapter is not torn out of the book, but translated into a better language; and every chapter must be so translated...As therefore the bell that rings to a sermon, calls not upon the preacher only, but upon the congregation to come: so this bell calls us all: but how much more me, who am brought so near the door by this sickness....No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee."
John Donne (1572-1631).
John Donne (1572-1631).
Har hittat en liten rosa solhatt i en buske...
SvaraRadera