Ett år senare

Den 24 juni 2010 var det ett år sedan jag gjorde min gastric bypass på Ersta sjukhus. På ettårsdagen hade jag gått ner 42 kg. Trots att jag själv varit med under hela resan så känns det ofattbart. Tänk hur mycket jag släpat runt på tidigare. Jag är så glad att jag gjorde den här operationen, för mig var den livsavgörande! Nu lever jag igen! Min underbara Magnus har varit så stöttande under hela tiden. Det är kärlek det, i nöd och lust :-). Faktiskt så har i princip alla varit otroligt stöttande och förstående. Detta året har inte varit en dans på rosor, men det har varit värt varenda magonda, svettning och missad tårtbit :-). Det verkar som man satsar allt mer på operationer inom sjukvården och det är jag glad för. Operation är ingen lätt väg från problemet, men i många fall den enda. De tre tjejerna som opererades samtidigt som mig mår alla bra de oxå, vilket är underbart. Det är de små sakerna, som att inte sitta sönder en brassestol, att inte fastna i en plaststol, att kunna sitta med benen i kors, sitta med foten på stolen samtidigt som rumpan är där samt att köpa kläder på en vanlig avdelning, som ger den omedelbara tillfredsställelsen.

Nu är det dax att ge sig ut i solen igen!

livet

Det var längesedan jag bloggade. Nu facebookar man ju allt som händer i livet så bloggandet blir inte lika frekvent. Men nu har jag ju fått en laptop av Magnus så nu är lusten att hänga på nätet större än den varit på länge! Den stationära datorn låter ju värre än ett tröskverk!

Till helgen ska jag till skövde och ha vuxentid. Först after work med kompisar på fredagen sen kusinträff på lördagen. Det ska bli riktigt kul! Sen nästa vecka drar jag till Östersund för att hålla seminarium. Så på en vecka blir jag borta 4 nätter. Det blir konstigt, men välbehövligt!

Nu ska jag sticka till lekparken med Ida...so long!

8 månader sedan operation -40 kg!

Det kan man väl inte vara annat än nöjd med. Mindre nöjd är jag med all hud som hänger och slänger (känns det som). Får se vad de säger på kontrollen i sommar, om jag kan få någon plastik efteråt. Kan ju säga redan nu att ni kommer inte få se mig i T-shirt eller linne utanför tomtgränsen i sommar!

Problemen med stressen ligger där och lurar hela tiden. Var hos läkaren i måndags och blodtrycket var för högt. Han pratade om medicinering men vi bestämde att jag skulle promenera de dagar jag inte tränade för att se om det hjälper, annars får jag väl överväga medicin mot hela konkarongen. Är oerhört stressad, mest hemma faktiskt, för allt som borde och måste göras. Tvätta, städa, rensa, plocka, röja, laga osv. Och mitt i allt detta stressande blir jag en urdålig mamma och sambo. Sluta stressa då kan man tycka och jag önskar inget heldre än att jag visste HUR!? I dag tog jag en semesterdag men har yrt runt så inte känns det som semester, hade varit mycket lugnare på jobbet. Där är det nästan FÖR lugnt i stället. Aldrig balans i tillvaron *suck*!

Nu en helg med besök av syster Eva. Det är skönt för då blir det dåliga samvetet för Ida lite mindre eftersom hon nu ägnar all sin tid åt att tjata med Eva :-)