Håll tummarna!

Nästa vecka ska jag på två jobbintervjuer...

Efter mitt bryt förra veckan känns allt detta med jobbet och turbulenten där ganska så soft. Jag har nog en fördel att/om jag får lämna skutan nu när det svajjar för det lär inte bli lätt att kliva på den andra båten utan att bli blöt eller tom ramla i plurret. Jag håller mig på torra land :-)

Viktnedgång

I dag vägde jag mig och jag har 30 kg kvar till min målvikt! Jag har "bara" gått ner 2 kg den senaste månaden såg jag när jag uppdaterade viktkurvan. Men det är väl ändå helt ok??? Totalt har jag tappat 27 kg de senaste 4 månaderna. Jösses vad fort det gått! Kroppen har iaf ändrats en del för kläder jag köpte efter op är redan för stora! Nu när jag börjar träna ordentligt så måste jag få in bra mellanmål igen. Min tränare var MYCKET tydlig med detta. Och jag vet ju att han har rätt! Och nu känns det som magen har läkt och kommit igång på ett helt nytt sätt. Ska ta och lägga in måltidspåminnelse på min nya mobil...

Träning

I går var jag på instruktionspass på gymmet. Min tränare heter Gunnar och introducerade mig till helt nya ställningar...inom träningseran. Provade bla. roddmaskin vilket var riktigt kul! Se rullade vi runt på pilatesbollar. Kändes skönt för både rygg, axlar och mage. Hade det varit vid min startvikt hade jag aldrig klarat det, så klumpig som jag är, men nu funkade det ok. Att göra utfall med boll var däremot svajigt så balansen kommer oxå tränas. Armhävningar var inte tal om! Trodde jag skulle ha betydligt mer träningsvärk i dag men kroppen känns bara stark! Ser fram emot att träna i morgon igen. Behöver dock investera i nya träningskläder. Jösses, allt bara hängde och man kände sig inte speciellt snygg där på golvet. Nya skor, ett par t-shirtar och träningsbyxor är vad som behövs. Får se vad plånboken tillåter denna månad. Kanske får be om ett tillskott i julklappskassan av tomten :-)!

"Hos dig är jag stark, hos dig är jag underbar
hos dig har jag allt, där kommer jag stanna kvar"

Astrid Lindgrens värld

Det var verkligen en toppen dag hos Astrid och hennes figurer. Emil och hans familj var hemma, liksom Rasmus och Pippi med henne anhang. Ida var hur nöjd som helst och jätteduktig. Vi gick där inne 7 timmar utan att hon satt ner mer än en kort stund vid lunch. Hon är lika stark i benen som Pippi :-). Det fanns mycket fina hantverk och det var bra priser på det mesta. Detta kan verkligen rekommenderas som en höstsemester om man har barn!

Hotellet vi bodde på, Björkbackens karaktärshotell var nog det sämsta vi varit på. Det var bara tre stjärnigt så visst hade vi inga höga förväntningar, men fy vad dålig service. Receptionen hade inte öppet trots att den skulle vara det. Frukosten var o organiserad och maten var seg. Det enda bra med frukosten var att de hade pannkakor, fast det var bara första dagen. Prinskorven var knappt stekt, äggen var gamla, kaviaren och leverpastejen hade åkt in och ur kylskåpet ett antal gånger kan jag lova. Hotellet kan jag INTE rekommendera!

I dag har dagis varit stängt pga. studiedag för fröknarna. Ida och jag har varit hemma och tagit det lugnt. Har städat lite, tvättat, packat upp och förberett för veckan som komma ska...

Jag ser verkligen fram emot helgen. Längtar så efter min familj i Skövde! Sen ska jag ut och röja med några barndomskamrater...back to the 80´s :-)

På väg mot Vimmerby!

I helgen ska familjen åka till Vimmerby. Vi ska dit och gå på Astrid Lindgrens värld som i helgen även har hantverksmarknad. Sen ska vi bo på hotell hela helgen och bara stormysa. Käns som vi verkligen behöver det. Minus blir väl omhändertagen av min svåger. Även om jag får lite dåligt samvete att lämna henne. Men jag litar på min sambo som säger att "hon är en katt och då ska hon klara det" Ok!

Snart dax att väcka Ida. Hon är förväntansfull inför helgen. Och i dag ska de ta kort på dagis och det är hon oxå glad för... I går pratade Ida med moster Eva i telefonen en lång stund. Eva fick knappt en syl i vädret. Det var verkligen underhållande att lyssna på :-).

Ha en bra helg mina få men trogna läsare!

Jobbtankar...

Just nu är det inget kul att gå till jobbet. Det här med att inte veta om/när jag ska sluta börjar tära på mig. Och ju mer jag tänker på allt desto med förbannad blir jag!

För två månader sedan hade vi arbetsplatsträff. Då pratade vi om omorganisationen och om att tre tjänster skulle bort. En var redan klar enligt chefen. En tjej i den andra gruppen som är mammaledig och inte har jobbat mer än ett par år, ganska självklar. Den andra att sluta skulle bli en av mina kolleger. En behandligsassistent skulle sluta och vi har bara två, att då räkna ut vem som ska sluta är ju inte svårt, den som har kortast tid. Sen kommer vi till den tredje tjänsten. Ja, den som har kortast tid i grupperna får sluta, men chefen vill inte säga vem det är. Jag frågar och står på mig! - Ja, men har du en lista, vet du vem som är längst ner, med kortast arbetstid. Ja, jag har listan och som det ser ut nu står du längst ner, men mycket kan hända så inget är klar så vi får se osv.... Vad har hänt efter detta mötet och den här informationen i HELA gruppen. Jo, jag får inga nya klienter, jag får höra från alla håll och kanter att det är synd att jag ska sluta bla. bla. bla.... Men nu börjar jag bli irriterad. Vad vet andra som inte jag vet? Ska jag sluta? Ska man iaf inte få en personlig information om det?

Att sättas på undantag är INGEN kul känsla. När jag har försökt prata med min närmsta chef om detta är det enda jag får höra "vi vet inget och detta är jobbigt för fler än dig och vi vet aldrig vad som händer om två år" Que!? Detta har gjort att jag känt att jag, som vanligt, reagerar för starkt, är för känslig och svag. Så jag har försökt efter bästa förmåga att hålla huvudet högt, söka lite nya jobb och hålla modet uppe framför allt inför mina klienter. Men i går vad jag så ledsen här på morgonen att jag bröt ihop och bara grät. Som tur är är min sambo hemma som kunde trösta.

Och samma känsla som när jag gick in i väggen för 1½ år sedan börjar komma...jag klarar inte av att gå till jobbet. Jag mår fysiskt och psykiskt dåligt av att vara där. Så i går så var jag på ett par hembesök och jobbade sen ifrån bilen med mobilen. Men i dag ska jag ta mig till kontoret. Får inte bli skrämd därifrån. Fan, jag tänker inte förlora pengar och gå ner mig för att mina chefer inte visar mig någon som helst respekt. Nä, fy fan heller!!!!

Familjesemester!

Nästa helg har vi bokat familjesemester! Vi åker till Vimmerby och Astrid Lindgrens värld. Det är hantverksmarknad för mig, Pippi och Emil för Ida och Magnus får nöjet att umgås med sin familj :-). Ska bli jättemysigt att göra något kul ihop!

Barnledigt

I går ringde vi Idas farmor och farfar för att se om de inte längtade väldigt mycket efter sitt barnbarn och de gjorde de ju naturligtvis så vi åkte dit med henne och hon har sedan sovit där i natt. Det märks så tydligt på Ida när hon behöver en break från oss föräldrar. Hon blir sur, trotsig och uppkäftig. OCh jag är inte så kul just nu, allt kring jobbet och att jag inte mår 100 bra fysiskt gör mig stressad, vilket leder till att jag blir på dåligt humör, vilket leder till att jag blir trött på mig själv och får dåligt samvete för jag inte tar hand om min familj, vilket leder till att jag är en "pain in the ass" för dom. Och natruligtvis påverkar detta även Ida.

Så i går fick Ida bli bortskämd ute i Ervalla och Magnus och jag fick tid själva. Vi gick och såg "Flickan som lekte med elden". Den var lite av en besvikelse efter första filmen. Jag kollade på klockan flera gånger! Tyckte det var lite dålig aktion i filmen och ja, knappt godkänt skulle jag säga. Sen var vi coh käkade på Hellas, det var smaksigt och jag mådda inte så dåligt efteråt som jag kunde tänka mig, men då åt jag knapp upp halva portionen som var ENORM!

Minus har sovit i min armhåla i natt. Hon är rikgit kärvänlig och älskar att gosa. Hon är inte förtjust i vanlig kattmat utan gillar mer tonsfisk, blodpudding och winebröd :-). Hon leker gärna med våra fötter så vi har endel rivmärken alla tre tror jag. Hur som helst har det än så långe gått mycket bättre än jag kunnat tänka mig med en katt i huset.

Hjärnskakning

I går ringde de från dagis vid lunchtid. Ida hade blivit knuffad och ramlat in i en dörr. Någon personal hade inte sett förloppet, men när dagisfröken ringde så hade Ida slocknat i soffan. Hon hade varit jätteledsen så de visste inte om hon somnat pga. av det eller pga. smällen. MEN VÄCK HENNE DÅ!? Hur kan de låta henne somna efter en smäll, som de inte vet hur kraftig den var?! Hur som helst bestämde jag mig för att åka till dagis och hämta henne. Hon var slö och kräktes i bilen, men sen åt hon med god aptit och var ganska pigg hela kvällen! Så det var ingen större fara. I dag är hon uppe och busar med Minus och allt verkar vara i sin ordning. Så skönt! Känslan när ens barn inte mår bra...fy vad otäck den är! Jag lyckades tom köra mot rött ljus i går när det var som rörigast...

Provtagning

I dag ska jag upp till Övre gastro och kolla järnvärdet. B12 skulle de inte ta för de tabletterna äter jag ju. Fast det är ju inte säkert de tass upp. Men vad f-n. Man får väl lite på att de har koll!

Minus är så söt!

Vi har verkligen fått en väluppfostrad och härlig liten kattunge. Hon äter redan med god aptit, har hittat till lådan och i natt sov hon på Magnus mage i soffan :-).

Nu är Minus här!

Virus, virus, bara massa virus!

Virusen avlöser varandra här på Vårby gränd. Stackars Magnus går med sin snuva som varken blir bättre eller vill bryta ut ordentligt. På torsdag har han tagit halvdags semester för att fixa till ingången med sin pappa. Hoppas han orkar med det bara lilla pluttisen :-)
Känns som mitt imunförsvar är obefintligt. Bihålorna börjar ta ordentligt stryk!

På jobbet är det verkligen obota tråkigt just nu. Jag försöker locka med mina klienter ut på fikor så jag får tiden att gå :-). Samtidigt blir jag nästan arbetsskyg nu när jag har ganska lite att göra och jag snart ska packa ihop mig från det här stället. Fast under har ju skett. Men om det skulle vara ett under att jag fick stanna kvar är jag inte så säker på längre. Jag är lite sugen på att testa något nytt, kanske plugga ja, den som lever får se...

Mitt lapptäcke börjar ta form. Två rader sydda och det blir väldigt fint. Blir jag inte galen av det här ska jag sy ett stort till vår säng oxå för jag tycker det är väldigt mysigt med lapptäcke. Sen blir det nog ett till gästrummet oxå...

Men snart är det dax att börja sy på julklapparna :-). Har bestämt mig för att rimma på några av julklapparna i år iaf. Visst är det en kul idé?

Gunvor var jättenöjd och tacksam över 60 års kalaset och allt vi fixat. Det är det viktiga och då blir jag väldigt glad!!!

Ha en bra dag!

Dagens fundering!

I dag så pratade jag med en tjej som precis blivit mamma. Redan innan barnet blev fött så fanns socialtjänsten med och det finns en risk att barnet kommer tas om hand och fosterhemsplaceras. Detta får vidare utredning visa...

När jag nu pratade med mamman i dag så satte jag först gratulationen lite i halsen. För denna kvinna kanske inte får behålla sitt barn, något hon är väl medveten om. Men i nästa stund så gratulerade jag och bemötte henne på samma sätt som jag gör med vilken kvinna som helst som precis blivit mamma. Jag frågade hur allt gått, hur dom mådde och att jag var glad för deras skull. För trots allt som hänt och kan tänkas hända så kan man aldrig ta ifrån den här tjejen att hon blivit mamma. Det finaste man kan tänkas bli här i världen!

Jag skriver sällan om saker direkt relaterat till jobbet, pga att jag möter utsatta människor i känsliga situationer. Men just det här samtalet i dag gjorde starkt intryck på mig. ärför väljer jag att ändå skriva om det och hoppas att ni också utläser den respekt jag har för de jag arbetar med.

Äggvita i blodet

Detta är tydligen något jag har. De kollat upp det under de senaste två åren och ska fortsätta med resten av mitt liv, som jag har förstått det. Att ha det som jag har det nu, är inget farligt men det kan utvecklas till en typ av blodsjukdom så de ska hålla koll genom prover varje ½ år. Tydligen så visar troligen proverna något innan jag själv märker något men tecken på att något är knasigt är extrem trötthet och värk i kroppen. Jag har inte riktigt vågat erkänna för medicindoktorn hur trött jag är... mest för att jag är så TRÖTT på mig själv just nu. Nåja, jag får lita på proverna. Jag är faktiskt inget orolig för detta. Är ju mer välmående nu på många sätt än jag varit på flera, flera år!!!

Inlägg nr 300!

Hipp hipp hurra!!!

Sannamarken

I går var Ida och jag på Sannamarken i Fjugesta. Jag har aldrig varit där tidigare och blev förvånad över hur stor den var. Idas ögon lyste när hon fick se karusellerna så det var bara att styra kosan direkt dit. Hon var mer än nöjd med det hon fick åka, men hade gärna åkt virvellvinden oxå. Men eftersom jag inte vågar och med hänsyn till yrseln var inte det aktuellt. Det var illa nog att jag inte hann av snurrkarusellen ,med hästarna som åker upp och ner!

Telenor hann kränga på mig en ny telefon, Ida fick en ballong och pappa Magnus fick brända mandlar, så något till alla :-)

Vi lyckades få en stund med våra goa vänner THÅM (Thea, Hugo, Åsa och Micke), men det var inte lätt i röran :-). Hur som helst alltid lika roligt att träffa dessa snälla människor.

Mata fiskarna

Ni vet väl att ni kan mata mina fiskar! Genom att rycka med musen så sprider ni ut flarn och de simmar dit och äter upp dem, kul va :-)

Marieberg

Eftersom mamma Maria varit en riktig tråkmåns de senaste veckorna så var planen i dag att ta med kära Ida till Marieberg för lite shopping. Ida var på gott humör och är ju jätteduktig att gå i affärer med. Vi inhandlade lite ytterkläder till höst/vinter och tog en fika. Sen var det roliga över. Jag blev tok yr och mådde urkasst. Så det var bara att åka hem och sova ett par timmar. Så skor, leksaksaffären och lite annats mått och gott får vi ta en annan dag :-(. Blir så trött på mig själv när jag inte mår bra. Stackars Magnus och Ida som har en sån vekling till sambo/mamma. Suck...