söndag 21 juni 2009

3 dagar till operation, nervös!

Nu börjar jag bli lite nervös och orolig inför operationen, eller inte själva operationen för den kan jag ju inte påverka, utan inför resan till Stockholm och att jag ska vara där flera dagar alldeles ensam :-).

Just nu är Magnus så otroligt viktig för mig. Han får mig att orka, han står ut när jag är stressad, ja, han är liksom den som får mig att ta mig igenom detta. Jag älskar dig Magnus, det vet du. Fånigt att skriva här för du vet det, eller hur?! :-).
Mina systrar som är heeeelt fantastiska har varit ett enormt stöd. Skulle alla ha sånna systrar skulle det inte finnas krig och elände i världen. Alla skulle känna sig välkomna, älskade och omhändertagna vart dom än var.
(ovanstående låter som ett tacktal: "jag vill tacka akademin....")

Ida tyckte 4.30 var en bra tid att vakna på och vilja gå upp. Men jag lyckades få henne att somna om efter att ha killat henne på ryggen (det nya nu). Fast jag vaknade strax efter för jag tyckte telefonen ringde. Jag tog mig upp för det var så tidigt, tänkte nu har det hänt pappa något. Men ingen telefon hade ringt! Uppe var jag i alla fall så nu har fixat med lite kort, bla på mina söta föräldrar














I dag blir det lite shopping. Ser ut att bli en fin dag i dag. I går lyckades jag tom sola på min favoritmadrass mellan regnskurarna :-).

Ha en bra dag!

Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.
Nils Ferlin

2 kommentarer:

  1. Förstår att det blir lite oroligt men det hör nog till lite, men det fixar sig ju allt bara du kommmer dit*ler*...Jag tror nog att det är tur att ni har varandra, du o magnus och jag förstår att han är ett oerhört stort stöd nu, han är nog världens bästa Magnus*ler*
    Kram på er bägge!

    SvaraRadera
  2. Han ÄR världens bästa Magnus :-)

    SvaraRadera

Vägen mot målet

No man is an island

"All mankind is of one author, and is one volume; when one man dies, one chapter is not torn out of the book, but translated into a better language; and every chapter must be so translated...As therefore the bell that rings to a sermon, calls not upon the preacher only, but upon the congregation to come: so this bell calls us all: but how much more me, who am brought so near the door by this sickness....No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee."

John Donne (1572-1631).