torsdag 27 augusti 2009

Just nu...

... är en sån där period, då jag bara vill krypa ner under täcket igen. Det är segt på jobbet pga. de omflyttningar och nedskärningar som ska ske. I em ska vi sitta igen och diskutera vårt samboskap och jag ser INTE fram emot det. Dessutom börjar jag bli dunderförkyld och vaknade med en molande huvudvärk.

Trots mitt gnäll så mår jag bättre än på många år, både fysiskt och psykiskt. Är glad och har en energi som aldrig förr. Jag är mycket mindre stressad även fast jag märker av reaktioner på stressen genom att mina handexsem blossat upp igen. Men i mitt inre känner jag ändå ett lugn som inte funnits där någonsin, tror jag.

I helgen stundas bröllop och det ska bli riktigt roligt. Kul att få umgås med lite vuxna människor och klä upp sig lite grann. Vår barnvakt är dock inte helt pigg och det stressar lite, men vi får hålla tummarna att hon orkar med vårt bustroll i 24 timmar iaf...


"Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre och störst av dem är kärleken"
Pauli brev till Korinterna

2 kommentarer:

  1. Hoppas det ordnar sig till det bästa på jobbet o att den där förkylningen kommer är inte konstigt, nu börjar festtiden för alla baciller när dagis o jobb börjar efter semestern men jag hoppas att festen till helgen blir av det mer roliga slaget*ler*..Ha det bäst o sköt om er!
    Kram Åsa

    SvaraRadera
  2. blir som sagt kul att göra vuxensaker i helgen. Är erbarmligt trött på att göra barnsaker just nu. P&K

    SvaraRadera

Vägen mot målet

No man is an island

"All mankind is of one author, and is one volume; when one man dies, one chapter is not torn out of the book, but translated into a better language; and every chapter must be so translated...As therefore the bell that rings to a sermon, calls not upon the preacher only, but upon the congregation to come: so this bell calls us all: but how much more me, who am brought so near the door by this sickness....No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee."

John Donne (1572-1631).