torsdag 26 februari 2009

Uppe innan solen!

Tidig morgon, lugnet och tystnaden är underbar!

I dag väntar tandläkaren igen. Sist var de så försenade att jag inte hann. Jag hade tid bokat med min huvudman efteråt hos en annan tandläkare och var tvungen att hänga med där.

Mån-Tis var jag i väg med jobbet på ett par riktigt bra personaldagar. Vi har fått en ny tjej i arbetsgruppen som kommer som en frisk fläkt. Sen diskuterades dokumentation, dokumentation, dokumentation och sen lite mer dokumentation. JAg förstår inte hur det kan finnas ett sånt motstånd hos vissa. Det handlar ju om rättsäkerhet och att vi följer det vi ska göra enligt lagen och vår arbetsbeskrivning. Men vi är ju olika och har olika styrkor och svagheter. Det är det som gör oss till en så bra arbetsgrupp att vi tom fått pris för det :-).

Annars var det mat och fika för hela slanten under dessa dagar. Det var landgång när vi kom upp. Soppa, biffar och bärpudding till lunch. Fantastisk musselsoppa, risotto och fläskfilé samt chokladtårta till middagen. Mellan dessa två måltider serverades, vaniljbullar, grönsaker med dipp och frukt. På morgonen var en härlig frukost uppdukad. Sen mazariner och frukt på förmiddagen. Laxlasange eller gräddpytt till lunch med en bärpannacotta till efterrätt. Till eftermiddagsfikat serverades semlor samt kex och ost och frukt. Man var inte hungrig någongång under dessa 36 timmar, det lovar jag!

Ha en bra dag!

1 kommentar:

  1. Jag vill oxå vara med när man får så mycket mat, nästa gång kan jag åka med som din sekreterare. Kram Eva

    SvaraRadera

Vägen mot målet

No man is an island

"All mankind is of one author, and is one volume; when one man dies, one chapter is not torn out of the book, but translated into a better language; and every chapter must be so translated...As therefore the bell that rings to a sermon, calls not upon the preacher only, but upon the congregation to come: so this bell calls us all: but how much more me, who am brought so near the door by this sickness....No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee."

John Donne (1572-1631).