I dagens DN debatt skriver Gerard Larsson om missbruksvården i Sverige och dess brister. Otroligt intressant utifrån att jag jobbar med frågorna...
http://www.dn.se/opinion/debatt/oacceptabla-brister-i-missbrukarvarden-1.873940
Utan att ha tänkt efter allt för mycket så är mina spontana svar på debattfrågorna:
1. Ansvaret MÅSTE tydliggöras. Det bästa är EN huvudman. Kanske är landstinget det mest naturliga när man pratar om vård?
2. Individens ställning MÅSTE stärkas. Genom att klienten får större inflytande på den vård som han/hon vill ha. Möjlighet att få uppdaterad information om vårdformer osv. Missbrukare ska oxå ha rättigheter inte bara skyldigheter. En tydligare lagstiftning är en förutsättning för detta.
3. Någon form av tvångsvård bör nog finnas kvar. Eftersom många far illa i sitt missbruk och inte är beredda att söka vård. Vi kan inte tillåta det.
4. Man MÅSTE ställa krav på att vårdgivare ger vård enligt evidensbaserade metoder. Det är redan forskat mycket kring vilka metoder som fungerar. Se till att dessa metoder sprids i landet genom samlade utbildningar osv. Missbruksfrågor måste vara tydliga i de utbildningar där man jobbar nära människor. Missbruket är en demokratisk sjukdom som finns i alla grupper i samhället. Certifieringsfrågan är intressant, måste forska vidare innan jag har en åsikt i frågan. Men jag tycker att det är viktigt att man kan bevisa att man gör det man säger sig göra och att det man gör är evidensbaserat, så certifiering kanske är ett sätt.
Nu hinner jag tyvärr inte fördjupa mig i frågan mer för jag har missbruksvård att utföra, evidensbaserad...nja, jag tror det :-)
så kloka ord från en vis kvinna*ler*
SvaraRadera