Den 24 juni 2010 var det ett år sedan jag gjorde min gastric bypass på Ersta sjukhus. På ettårsdagen hade jag gått ner 42 kg. Trots att jag själv varit med under hela resan så känns det ofattbart. Tänk hur mycket jag släpat runt på tidigare. Jag är så glad att jag gjorde den här operationen, för mig var den livsavgörande! Nu lever jag igen! Min underbara Magnus har varit så stöttande under hela tiden. Det är kärlek det, i nöd och lust :-). Faktiskt så har i princip alla varit otroligt stöttande och förstående. Detta året har inte varit en dans på rosor, men det har varit värt varenda magonda, svettning och missad tårtbit :-). Det verkar som man satsar allt mer på operationer inom sjukvården och det är jag glad för. Operation är ingen lätt väg från problemet, men i många fall den enda. De tre tjejerna som opererades samtidigt som mig mår alla bra de oxå, vilket är underbart. Det är de små sakerna, som att inte sitta sönder en brassestol, att inte fastna i en plaststol, att kunna sitta med benen i kors, sitta med foten på stolen samtidigt som rumpan är där samt att köpa kläder på en vanlig avdelning, som ger den omedelbara tillfredsställelsen.
Nu är det dax att ge sig ut i solen igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar